En söt hund, som heter Hercules, bodde på en soptipp, skriver ilovemydogsomuch
Varje gång någon kom för att dumpa sina tillhörigheter, sprang hunden över för att hälsa på dem. På sitt eget sätt bad han dem ta hem honom.
Tyvärr gjorde ingen det. Kanske såg de honom som skräp på grund av var han bodde och hur smutsig han var. Den smarta hunden skulle veta vilka bilar som tillhörde folk som skulle komma och mata honom och han sprang glatt över, hoppade fram till fönstret och hälsade.
Amanda Cunefare, en volontär för Rescuers Without Borders (RWB), en organisation som räddar hundar i Turkiet, sa till The Dodo: ”Han hoppade upp på bilens fönster och han höll sig fast vid varje person. Han var en folkhund.”
Chockerande nog var han inte den enda hunden som bodde på soptippen. Mer än 800 andra herrelösa bodde där också. Det var ett hårt liv. Förhållandena var hjärtskärande. Det var kallt och det fanns ingen mat i närheten. Hundarna sopade så gott de kunde men det var uppenbart att de svälte.
“Det är kallt, det finns inget rent vatten och maten är knapp,” förklarade Cunefare. “Du måste slåss med 800 hundar för resurser och begrava dig i högar av sopor för att hålla dig varm. Det är en hemsk, hemsk plats att behöva överleva i flera år.”
För fyra år sedan började en ung turkisk kvinna vid namn Gocke Erdogan mata hundarna på soptippen och få läkarvård. Även omplacering av hundarna när det är möjligt. Förra året beslutade RWB att gå med i Erdogan och hjälpa deponihundarna. Teamet har räddat 47 av deponihundarna och återställt dem. För de andra fortsätter de att mata dem och få dem veterinärvård.
RWB önskar att de kunde återinhysa alla hundar men de har inte resurserna. Tills vidare fokuserar de på valpar och seniorhundar som har svårare att överleva de tuffa förhållandena.
Hercules föll i den andra kategorin. Han var inte en valp och han var inte senior. Han var också stark och klarade sig bättre än de flesta med tanke på var han bodde. Men Hercules ville lämna. Han ville desperat ha ett hem. Han sprang till volontärernas fordon och försökte hoppa in.
“Den här hunden ville så gärna ut,” sa Cunefare. “Du kunde se det i hans ögon.”
Cunefare hade aldrig själv varit på soptippen. Hon bor i Illinois men har redan tagit emot en av deponihundarna, som heter Dudas, en 10-årig hund som bott där i minst 5 år!
“Hon är en gammal dam,” sa Cunefare. “Hon väger 143 pund och hon är en stor gammal mamma. Jag ville adoptera en äldre eftersom jag hade känt att hon hade kämpat så hårt för att överleva.”
RWB visste att Hercules skulle trivas med Cunefare men var rädda för att be henne att göra det eftersom Dudas hade många egna utmaningar. Dessutom tog Cunefare in en annan senior deponivalp vid namn King Artur.
“Gocke hade kontaktat min vän,” sa Cunefare. “Hon hade sagt att hon var rädd för att fråga mig, men hon ville veta om hon kunde skicka mig Hercules, för sedan Dudas hade lämnat, mådde han inte särskilt bra.”
Det visar sig att Hercules och Dudas faktiskt var bästa vänner på soptippen och Dudas hade blivit en sorts surrogatmamma till Hercules. Det var en tuff plats men Dudas gjorde det till sitt uppdrag att hålla utkik efter Hercules. När hon väl gick därifrån var Hercules förkrossad.
“Mitt hjärta brast,” sa Cunefare. “Jag sa,” Det är hemskt. Om jag hade vetat det hade de båda kunnat komma. Jag kan bara föreställa mig hur hemskt det var [for him] att se henne gå. Så jag sa, ‘Absolut skicka över honom’.”
Med Cunefares godkännande transporterades Hercules till USA för att bo med Cunefare och Dudas på den 2 hektar stora fastigheten. Hercules och Dudas återförening var ren magi. “De kände omedelbart igen varandra,” sa Cunefare. “De sprang runt och de lekte.”
Cunefare är förvånad över deponihundarna. Deras motståndskraft är inspirerande. De är också så väluppfostrade! Uppförde sig bättre än hennes adopterade från USA! Det är nästan så att de förstår hur mycket bättre livet är nu.
“De är bara så tacksamma,” sa Cunefare. “De är som: ‘Herregud. Det finns en säng och en filt. Jag behöver inte sova ute. Herregud, du ger mig frukost varje dag. Det här är otroligt.’ Jag har ännu inte träffat en som inte är tacksam för allt jag har gett dem.”
Källa: ilovemydogsomuch.tv