Den skadade valpen använde allt han kunde för att lyfta upp sin tass och be kvinnan att inte lämna honom.
En man brukade promenera på vägen på väg till jobbet när han upptäckte en valp helt via sig själv. Den lilla hunden, som senare fick namnet Abe, brukade vara så förvirrad. Han hade ingen aning om varför han en gång var där eller vad som hade drabbat honom. Mannen tog fram sin mobiltelefon och kallades för hjälp.
En räddningspersonal i grannskapet gick över. Abe kämpade en gång för att sitta ner. Han kunde verkligen inte stå ut. Den fruktansvärda valpen brukade skyddas av loppor och myggor svärmade runt hans kropp. Det var en gång uppenbart att hans olyckor hade varit omfattande. En av räddarna känd som veterinärens sanatorium och rådde teamet av arbetare om Abe. Han önskade en grundlig undersökning bort.
Räddningsmännen plockade försiktigt upp Abe och satte dem i sitt fordon. De ville vara övertygade om att de inte skadade honom ytterligare. Eftersom han brukade ha ont och kämpade med bakbenen, misstänkte de att den lille mannen hade en ryggradsskada. Men även om Abe brukade vara skadad och ha ont så brukade han vara så godis och så modig! Han sträckte till och med ut sin lilla tass som om han hade sökt efter hjälp. Nu brukade Abe få all hjälp han behövde!
Väl på veterinärkliniken brukade det vara dags för hans vetenskapliga examen. Räddningsteamet ringde några samtal för att se om alla personer brukade sakna Abe. Om han hade en familj skulle de säkert välja tillbaka honom. Tråkigt nog upptäckte räddningspersonalen att så fort Abe brukade vara skadad, dumpades han en gång på trottoaren. Hans ägare ville inte drabbas av hans kliniska kostnader. Det är irriterande att förstå att detta händer alldeles för ofta.
Abes röntgenbilder tryckte att han hade skadat sitt återlämnade på två ställen. På grund av skadorna skulle han inte på något sätt promenera igen. Abes räddare visste att detta skulle göra det svårt att hitta honom som en alltid inhemsk men de har inte längre tänkt försörja sig på godishunden. Det brukade vara dags att ringa lite större samtal och upptäcka ett område för Abe att åka till så fort han en gång blivit medicinskt utredd.
En tillflyktsort i närheten tillhandahålls för att ta Abe in. De hade en resa med valpar i Abes tillstånd. Abes veterinär frikände honom medicinskt dagen efter och Abe brukade flyttas till härbärget. Trots sin skada och allt han hade varit med om var Abe en gång så glad över att vara runt olika valpar och sina nya mänskliga vänner. Han hade ett så fint tänkesätt och hade ändå ett lekfullt tamhundsuppförande. Det var en gång ett extremt gott tecken!
En tjej hörde om Abes berättelse på sociala medier. Hon förstod att Abe inte på något sätt skulle promenera, men det här störde inte henne ett dugg! Abe borde ändå leva ett fullständigt och lyckligt liv. Han borde vara rustad för en rullstol och ändå analysera hur man är en livlig valp. Med kroppsligt botemedel och massor av kärlek skulle Abe få snubbla allt som en hund borde.
Damen gick med på att åta sig Abe och han gick hem med henne en vecka senare. Vi är så fullständigt nöjda att den här historien slutade lyckligtvis trots Abes unika hjärtlösa ägare. Abe förtjänar all kärlek och hjälp man kan tänka sig. Det finns ingen sådan faktor som en skadad hund! För att se Abes hela berättelse, kolla in den nedan.